Vad händer efter att du har fått din diagnos?

Vad är det egentligen som händer när du har fått din NPF diagnos? Du står inte ensam, hjälpen finns nära till hands, bara du vill ha den.

Vad händer efter att du har fått din diagnos?

Finns det egentligen någon anledning till att söka läkare för att få en diagnos?
Många undrar, de som inte lider utav något argumenterar och jag försöker förklara. Skillnaden på dig efter att du har fått diagnosen är, ingen alls.
Du är fortfarande samma person som innan,  inget har förändrats med personligheten eller dig egentligen.

Det som är förändrat är däremot mycket, du har fått vetskap om det som har rubbat dig och de omkring dig, det som har vandrat omkring inom dig och ställt till oreda har fått ett namn.

Äntligen har jag min diagnos, nu då?

Det är en väldigt bra tanke, vad är det som kommer att hända nu när jag äntligen vet? I vissa fall händer ingenting alls, i andra börjar ett långsamt arbete tillsammans med just dig och även dina anhöriga om behov finns.

Olika saker som kan hända om behovet finns:

  • Träffar läkare om möjlig medicinering.
  • Samtalsterapi/samtal för att du ska få dela med dig av ditt inre till någon som kan hjälpa dig om du mår dåligt.
  • Samtal med dina närstående om de behöver stöd.
  • Anpassad arbetsplats.
Detta är några utav de möjligheter du får efter att diagnosen är skriven. Som vanligt så finns det en mängd andra moment som kan tillkomma då alla är olika och graden på hjälp varierar från person till person.
Det enda som är gemensamt med alla diagnoser är att du kan få den hjälp du behöver, om du behöver någon.



Vad som är viktigt

Är att du inte ska låta någon påverka dig negativt bara för att du har fått en diagnos. I många fall så blir det problem med just skeptiker och andra som vet bättre än du om dig själv.

Du har fått din diagnos, sen spelar det ingen roll vad din bror/syster eller någon annan säger, de vet inte, men du gör det. Den skillnaden är enorm, ingen känner dig bättre än vad du gör själv.

Om du mår dåligt och känner dig utsatt, prata då med någon, helst de som höll i din utredning, be dem om hjälp, de vet hur de allra flesta situationer kan se ut.

Det enda jag kan säga nu är, skönt att du äntligen har fått reda på vad som har varit jobbigt inom dig, se det inte som något negativt utan mer som en gåva. När du lär dig hantera den, då förstår du vad jag menar.