När Efexor och Remeron förstörde mitt liv

Utskriven medicin

Hela storyn gällande mina erfarenheter med dessa mediciner är relativt lång, jag tänker korta ner den en hel del här bara för att du ska orka läsa den.

Det hela började den 23é december för några år sedan när jag efter en relativt lång period av mindre bra mående fick en akut tid hos en läkare. Efter ett relativt kort samtal med honom skrevs ”Efexor 37,5mg x2” ut till mig.

Dagen efter den första tabletten vaknade jag och var inte mig själv, givetvis, alla vet att man bli påverkad utav mediciner.
Nackdelen i detta fall var att jag inte var kontaktbar – gick som i en dvala och gjorde ingenting. Det var Julafton, som vanligt var jag hos mina föräldrar, men skillnaden denna gång var att min plats hos dem blev i soffan, liggandes där jag bara stirrade rakt fram.

Jag åt knappt, drack nästan ingenting, bara gled omkring så att säga.

Några veckor var sådana för mig, sen vande sig kroppen vid medicinerna.
Under sex månader åt jag dem men de gjorde ingen nytta.
Jag fick då en tid till en annan läkare, överläkaren på psyk, han
tittade på mina papper och de tabletter jag åt, han suckade och rev
receptet.
Hans kommentar till det var, detta är inget för en stor man, du
behöver andra saker.
Mina nya mediciner var, ”Efexor depot 300mg” och ”Remeron 30mg”.

Dessa piller satte igång en helt annan sak i mig.
Första veckorna var precis som när jag började med de andra, jag var
låg, väldigt låg. Jag såg ut som att jag var aspackad hela tiden och kände mig i
stort sett likadan.

Problemen satte igång inom mig; när jag började må bättre, då gick jag
upp i vikt. Nu snackar vi inte 2-3 kilo utan närmare 30.
Inga av mina kläder passade längre och jag ville inte visa mig ute
pga. att jag var så fet. Jag åt ju inte så jättemycket mer än vanligt,
rörde mig dock inget alls.

Satt vid datorn eller drack mina öl, tv:n spelade stor roll för mig
också, allt detta gjorde att jag kröp mer och mer in i mig själv,
skärmade bort mig från verkligheten, träffade inget folk mer än min
mamma, min bror ibland,

Satt en kväll framför min tv och tittade på det som gick, var så less
på allt och kände bara hur livet rann vidare och jag fick ingen hjälp,
drogad av mediciner och visste att om jag fortsätter äta detta så
kommer jag inte vidare med mitt liv. Då fick jag en ”snilleblixt”
eller vad man ska kallade det för att inte låta allt för fjompig. ”NU
RÄCKER DET” sa jag till mig och slutade tvärt med alla tabletter som
jag åt, 1095 per år, slutade bara pang bom.

Slutet på medicinen för denna gången
Jag måste börja denna sista delen med att säga, om du ska sluta med dina mediciner om du äter några, gör inte som jag gjorde. Det var väldigt jobbigt, och inget jag önskar dig. Rådfråga alltid med en läkare.

Vad jag menar med att Efexor och Remeron förstörde mitt liv är, jag mådde bättre utav dem. Hur menar jag nu egentligen? Jo, effekten på mig var att de tog bort mitt känsloliv, jag blev kall, iskall inombords, kunde inte hantera några känslor alls egentligen. De tog även bort all motivation till allt plus all denna viktuppgång. Remeron går man upp i vikt utav, utan tvekan.

De största problemen kom egentligen när jag slutade med dem, vikten har jag inte lyckats komma tillbaka till än, min kropp är förändrad inombords, känslorna är fortfarande rubbade.
Poängen är: de tar bort känslor och får dig att gå upp i vikt, men de hjälper dig enbart när du äter dem, för du bryr dig inget alls om något.

Jag hoppas att du har förstått detta jag skrev, annars får du gärna kontakta mig för då kan jag svara på de frågor du har om detta inte gav dig något.