CP-docka i leksaksaffären  By

CP-docka i leksaksaffären

Funktionsnedsatta leksaker

Jag är förespråkare för jämställdhet, vill att alla ska bli behandlade lika – alltså ingen skillnad på någon. Därför blev jag glad samtidigt som jag blev chockad av denna nya docka som idag hamnade i vissa utvalda leksaksaffärer.

CP-dockan

cp dockan 300x224 CP docka i leksaksaffären

Dockan Gil (uttalas Jill) är framtagen för att få oss att sluta gulla med cp-skadade - denna tanken köper jag till viss del. CP-skadade blir precis som många andra med en funktionsnedsättning behandlade väldigt illa, i vissa fall är det ett extremt gullande och trevligt nedlåtande ifrån medmänniskor. Detta vill de att Gil ska åtgärda.

Här är ett citat ifrån en artikel på aftonbladet.se

Som ett exempel på det uppger Anders Westgerd att han känner sig dumförklarad när någon säger: Vad duktig du är som handlar mat själv!

Budskapet från Gil är enkelt: Vi är människor som alla andra. Behandla oss som det.

Cp-dockan lanseras som substitut, enligt föreningen:

– Har du ett sedan länge uppdämt behov att gulla med ett cp kan du köpa en docka av oss istället, säger Anders Westgerd, enligt Gil:s pressmeddelande.

Felet med Gil

Tanken är att alla ska bli behandlade likvärdigt, där håller jag med till 100% – men sen då? Ska nästa docka sakna ett ben, vara enögd, blind, ha ADHD eller varför inte en docka med tics?

Jag vill inte provocera, men om det ska vara jämställt, då ska det vara jämställt. Istället för att enbart ha “normala” och CP-skadade dockor kan man väl ha alla funktionshinder som finns isåfall. Psykopat dockor finns det redan filmer om, det är ju bara att fortsätta.

Skärp er nu

Lägg fokus på det som räknas istället, lär våra medmänniskor vad en funktionsnedsättning är istället. Att istället lägga resurser på att öka kunskapen är något som jag hellre skulle göra. Det är ju bland annat därför denna bloggen finns, för att öka kunskapen hos andra.

Men jag kan ju ha fel, snart kommer väl alla gå omkring med en cp-docka på armen och få ytterligare ett stänk okunskap inpräntat i skallen.

Tror du detta kommer att hjälpa? Det gör inte jag.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

  • http://www.amagadd.com amagadd

    http://www.amagadd.com

    läser din blogg!

  • Livselixir

    Provokation kan ibland vara nödvändigt för att folk skall få upp ögonen. Men jag förstår att det sticker i ögonen för jag känner lite grann samma sak. Även om jag har ett flerfaldigt handikapp så känner jag ändå att jag behöver bara få ha utrymme att vara jag, att få hitta mig själv och göra det som jag vill. Detta utan att jag måste nödvändigtvis begränsas av mina funktionshinder. Förstår du vad jag menar när jag pratar om att begränsas? Såklart du gör.

    När jag studerar som masterstudent på universitetet så blir folk förvånande och anser att eftersom jag har klarat mig såpass långt så skall jag helt enkelt klara mig själv. Det gör jag inte riktigt, det är inte så jag har gått tillväga för att klara av mina studier. Det ligger mycket jobb bakom, många uppoffringar och många val. Vad är det jag själv vill? Vad är det jag vill göra med mitt liv? En gång så var jag föreläsare och ville absolut föreläsa. Dock är det inte något jag vill längre eftersom jag vill koncentrera mig på mina studier. Det anser jag inte är något konstigt. :) Dock så kommer jag lägga ner tid på att få bort en del tics eftersom de är jobbiga. För det kommer jag gå ner till halvtid i mina studier (jag kommer ändå behöva ha mer tid för att genomföra min masteruppsats). Det finns inga begränsningar om jag får rätt förutsättningar. Jag satsar på att bli en successstory och inte någon som vill tyckas synd om.

    När det gäller CP-dockan.. Så förstår jag att folk har fördomar om människor med cpskador. Jag har själv haft det, men det beror på att jag har träffat på människor som har varit grymt elaka. Sedan hamnat jag återigen i en sitaution som krävde att jag fick ändra åsikt, fick bli lite chockerad och inse att jag inte borde vara så fördomsfull. Man lär sig något nytt varje dag helt klart. Jag upplever att okunskapen är mycket stor när det kommr till människor med CP-skador. Har de frågat sig själva varför tro?

    Någon gång kanske jag börjar föreläsa igen. Men det skall vara när jag är redo. Just nu tänker jag fostra mig själv till att bli något jag själv vill bli. Oavsett om jag vill jobba med händerna, hjärnan eller med hela kroppen. Jag tänker inte låta andra välja åt mig. Det har jag råkat ut för allt för många gånger! Det räcker nu eller som jag brukar säga i en hybridaktig ticssitaution uppblandat med dampig envishet: Jag har ingen lust! :D