Långvarig nedstämdhet är inget värdigt liv

Depressioner försvårar livet rejält

Jag har under flera olika perioder i mitt liv drabbats utav depressioner, i mångas mått är de inte under längre perioder jag har haft dem, men för mig har det utan tvekan varit länge nog.

Jag minns en gång för flera år sedan när det var för mycket som hände, drogöverdos/inbrott/raserade förhållanden, även andra delar spelade roll. När allt rasade för mig försvann det hopp som en gång fanns inom mig, den lilla ljusstrimman som en gång fanns där slocknade.

Negativ rutin

Detta negativa ekorrhjul som jag hade fastnat i var inget annat än ett tryck som för varje dag drog mig längre och längre ner. Det fanns inget som fick mig att le, jag enbart låg i min säng och drack öl och rökade – min matrutin var ännu sämre än den är för mig idag (vilket inte är bra) – denna rutin fortsatte under ett tidsspann som jag inte kan minnas eller glömma.

Att bryta en skadlig cirkel

Är inget som är enkelt, speciellt när man är långt nere i träsket utan ett uns utav hopp. Vad händer när du enbart sjunker och sjunker? Det värsta är att du når botten där det inte finns en chans att ta sig upp igen.

Jag såg chansen att ta mig ifrån detta då ett erbjudande kom till mig. Lyckan av att ta sig ifrån träsket är helt ofattbar, tänk att känna doften av morgonen en vacker sommardag. Det är något jag vill att alla ska få möjligheten att känna, även du.

Det jag menar med detta inlägg är att om du inte vet hur du ska ta dig ur det som sliter dig itu, försök hitta en enda liten strimma utav ljud/hopp. Det är allt som krävs, för du kan ta dig upp. Depressioner försvårar livet rejält, helt klart. Men om det finns något som är starkare än alla depressioner så är det lycka.

Om du lyckas hitta 1% av hopp, ta då chansen. Hamna inte på botten, ta dig upp. Våga även be om hjälp, du behöver inte alltid vara stark – vi är enbart människor.