Du är läskig – Du är otrevlig
Utav ren automatik blir en person som lider utav social fobi otrevlig, alltså inte medvetet.
Jag är en utav dem som kan uppfattas som väldigt otrevlig och nonchalant, men jag är verkligen inte oberörd utav min omgivning. Snarare tvärtom.
Om du tänker efter lite, om en som lider utav rädsla för omgivningen träffar personer i just omgivningen då uppfattas ju denna på något sätt utav de som “ser” henne/honom.
För mig är det såhär på ett ungefär:
- Jag träffar någon.
- Stirrar antingen på personen eller förbi denna.
- Lägger stort fokus på jag, mig och mitt.
- Skriker inom mig.
Då detta är helt omedvetet kan man ju enkelt uppfattas som otrevlig då den sociala standarden inte innefattar förbiseende, utan “one on one fokus”.
Hur reagerar du vid möte med en som du vet har social fobi? Troligtvis inte speciellt mycket då du vet historiken med personen. Men om du inte hade vetat om detta, vad hade du tänkt då?
I mitt fall har jag hört många olika tankar om mig:
- Du är ju väldigt social.
- Ohh, vad trevlig du är.
- Usch vilken kaxig person.
- Åhhh, vad störig han är.
- Det märks verkligen hur intelligent du är.
Hur vet man då att detta är social fobi?
Jo, det som är mest intressant är hur ett socialt möte som är planerat tar form. Igår när jag skulle träffa en vän nere på stan, dricka ett par öl och sedan åka hem – då blev upplägget hemma såhär:
- Stress
- Irritation
- Magont
- Oro