Vet du vad som kryper inom dig? Det är jag

Det känns som att någon är där

Känslan av att vara iaktagen, du vet när någon står bakom ett hörn och kikar på dig, följer varje steg du tar. Den känslan är svår att hantera när Mynklo Martinsson iaktar dig ifrån insidan, ifrån kontrollrummet.

Varför förstör han för mig? Vad är det för tomrum som Mynklo måste fylla som enbart verkar fungera när kontrollen över mig ökar? Jag ska berätta en vad som hände en gång för några år sedan.

Tro det eller ej – Mynklo styr dig

En ödslig korridor, trots mängden med människor som springer omkring krymper mer och mer samtidigt som befolkningen därinne växer. Jag tar ingen plats, märks inte av vilket är precis vad jag är ute efter – att få gå omkring i det ödsliga för mig som glädjer alla andra.

Det är nästan som att jag har ett ledmotiv när jag går omkring, något mörkt och dystert. Då kommer helt plötsligt det fruktade ”gulp” pulvret, lika fruktat som alltid. Vad jag inte visste förut var att Mynklo inte enbart göder mig med ångest när jag inte gör som han vill utan även när kraften hos honom växer sig starkare, då är det inte enbart kontroll över tankarna utan mera över det fysiska.

Han styr min kropp.

Jag mig och ditt, är mitt

Du håller på att explodera, visst är det svårt att sitta stilla? Du ska inte vara detta lugn som du är nu, för du som alla vet ju vad lugnet före stormen betyder. Kanske har poletten inte ramlat ner än, oroa dig inte – du kommer märka vad jag menar, valet är ju ändå mitt, inte ditt.

Jag mig och mitt är fattigmans prat, de som inte vet vart de ska gå. Jag övertar det som du din veka sate inte kan klara av att hålla vid ändå. Men för all del, försök behålla det – lyckas du, varsågod.

Den avsmalnande korridoren

Kryp, de runtomkring dig är över dig. Du förtjänar inte att vara på deras nivå, det är tur att du har mig som kan berätta för dig vad du är för något. Du verkar ju inte inse att du är en sopa, vad får dig att tro dig vara värdig deras plats i samhället?

Se framför dig, de som kan gå, de som inte kryper fram som en mask som är livrädd för sin egen skugga. De är detta som visar verkligheten idag, passar du verkligen in här? Skulle inte tro det, korridoren smalnar av, krymper och är snart borta. Hinner du ut genom öppningen?

Kom igen, motbevisa mig, eller är det helt enkelt jag som har bevisat för dig vad du är för något?