Jag är tydligen modig

Hur vågar jag?

Jag har fått höra några gånger att jag är modig som vågar skriva det jag skriver här på bloggen. Modigt vet jag inte om jag kan hålla med om, men tycker någon det blir jag lite extra stolt över mig själv och tycker nog att jag har gjort något bra.

Hur gör jag?

Det enda som jag gör vid när inläggen skrivs är att vara ärlig. Finns inget annat jag vill eller kan göra. Många som skriver ljuger en hel del bara för att få fler läsare, självklart skulle jag vilja ha 10 000 läsare per dag, chansen att få det är dock minimal, för såpass intressant skriver jag inte.

Att få fram poängen är något som jag kämpar med varje dag, både i skrivandet och i mina vardagliga sysslor. Svårighetsgraden är hög, precis som de flesta andra som skriver eller lever – livet är ju inte enkelt. 

Att vara öppen i skrivandet är något som jag bestämde mig för direkt ifrån starten, jag är en öppen person i vardagen och då försöker jag vara den samma när jag skriver. Finns för många som lever dubbelliv, jag är inte en utav dem.

Trött på skådespel

Det finns inget som jag blir mer trött på än dessa skådespelare, någon som är tuff framför tangentbordet men i verkliga livet inte vågar öppna munnen. Därför finns det ingen anledning för mig att komma med några påhopp som jag inte kan stå för om jag skulle träffa personen i fråga. Det är mycket enklare att vara rak och ärlig i allt.

Jag är den jag är, bara att gilla läget. Många skäms över sina svagheter och vill inte visa dem utåt alls. Jag är tvärtemot det, försöker att göra mitt bästa i allt jag gör och sedan erkänna för omgivningen att detta klarar jag inte av. Det är inte ADHD-vänligt (eller vad man nu vill kalla det) har jag fått säga på jobbet bland annat, då accepteras det och jag krymper lite som person samtidigt som jag växer. 

Det är fördelar och nackdelar med allt. Men att inte spela ett spel, göra sitt bästa och anstränga sig lite mer än många andra får göra. Det är vardag för mig och många andra med en funktionsnedsättning. Det är inget större fel på oss, som jag har sagt förut är det bara små skillnader. Alla är unika – till och med Magnus Betnér har sina svagheter trot eller ej.

Vill bara tacka er igen, ni som tycker jag skriver bra. Ni som följer mig på facebook och twitter gör mig väldigt glad och motiverad till att fortsätta skriva. Tack för att ni finns.