Jag klarade av utmaningarna

Men det kostar på

För ett par dagar sedan skrev jag ett inlägg om ett par utmaningar jag hade framför mig. Oron var hög och för att vara helt seriöst visste jag inte hur detta skulle gå.

För att korta ner innan utläggningen börjar ska jag förklara i enkelhet.

Bröllop och begravning

Det började med att på Lördagen gå på bröllop – oron var hög och stressfaktorn var rejäl. Efter flera dagars magont och kämpande tog jag mig igenom denna dag.

Många kanske inte reagerar speciellt mycket när det handlar om att fira två personers intågande till ”livet som ett” – men för oss med social fobi blir en sådan utmaning väldigt hög. Denna fest var stor, 160 gäster med glada högljudda människor, inte en enda var förfriskad med alkohol, detta underlättade en hel del. Festen var fyllt utav respekt.

Begravningen utav min farmor var idag, jag fick äran att vara kistbärare. Det kändes extremt stort att få denna frågan och jag kunde använda detta för att kunna se till annat än mig själv, vilket även underlättade väldigt mycket för mig.

Vad är problemet?

För många är en fest/begravning jobbigt, det säger jag inget om. Men för oss med social fobi och andra ångestreaterade symptom blir även dagarna efter riktigt tunga och arbetssamma. Söndagen orkade jag knappt med alls, var helt slutkörd, känner även idag att jag är uttömd. Tack och lov är det bara en halvdag på jobbet imorgon.

Det är en enorm prestation

Utav personer som lider när de klarar sina hinder, det kanske inte går helt smärtfritt, du kan iofs räkna med att det blir tufft. Denna bedrift är något som jag respekterar hos andra och faktiskt även hos mig själv. Att klara av det som skrämmer, speciellt när Mynklo Martinsson spökar inom dig.

Jag är helt klart nöjd med det jag gjort, prova du med. Efteråt känns allt bra, förutom i kroppen.
Det är helt klart värt all plåga.