Livet efter en melodi

Fascinerande tycker jag

En ganska roligt ”sak” som jag har för mig är att allt jag gör går i takt med en melodi. Inte alltid samma, snarare väldigt många olika, men ändå en melodi. Det kan vara allt ifrån att fnysa, det ska gå i en viss takt och följe det mönster som känns passande för tillfället. Om inte det blir på det viset, då upprepas det tills slutmålet nås.

Världens bästa trummis

Det borde väl inte vara någon svårighet för mig tycker jag, har riktigt bra taktkänsla och ”spelar” ändå trumtakter hela tiden. Många kan tycka att det är störande att sitta nära mig, eller rent av vid samma bord då mina ben i stort sett hela tiden spelar en låt, när detta kombineras med tandknackande, slag med händerna och fnysningar, allt i takt då kan irritation uppstå ganska snabbt.

Varför gör jag det?

Ingen aning, har alltid gjort det. Det är taktspelandet och jämnvikten som är ”viktigast” för mig och utan att ”spela” får jag nästan panik. Tänk att du sitter jämte mig och jag ”spelar” mitt instrument, då låter det nog relativt jobbigt, men om du fick vara inuti mitt huvud och höra det som spelas där, då hade du blivit imponerad, det är otroligt maffigt och härligt att göra detta.

Det går dock på automatik, jag planerar inget alls, ”det bara blir” – jag har många gånger försökt att lägga av, bland annat med KBT, dock utan resultat. Finns inget jag kan göra för att bli av med det, men vad spelar det för roll egentligen? Jag är en musikälskare och har musik i mitt huvud hela tiden.

Många gånger blir det jobbigt, dock inte hela tiden. Vilket stor tacksamhet gives för.

Har du några ritualer som du spelar upp varje dag? Skriv gärna, det är otroligt intressant att höra vad andra gör.