Problem med medicin – igen

Välkommen tillbaka Mynklo

Jag vet inte riktigt vad som gör att jag inte tar mina mediciner, men om jag ska försöka förklara det på ett sätt som inte är allt för invecklat blir det ungefär såhär:

  • Jag: Dags att ta medicin.
  • Mynklo: Nej.
  • Jag: Jag behöver min medicin.
  • Mynklo: Nej.
  • Jag: Jag vill må bättre.
  • Mynklo: Nej.

Detta är en vanlig dialog som jag och Mynklo Martinsson har, många gånger klarar jag av att stå emot hans ”nej” – för det är verkligen bara ett ”nej” som kommer fram.

Hur svårt är det egentligen att stå emot?

Det är mycket svårt att stå emot Mynklo, när man har levt med tvång i många år blir det rutin på det, alltså man lyssnar på rösten inom sig. Det kan vara enbart för att fly vissa gånger, man vill ju helst inte fightas mer än nödvändigt.

De mediciner som jag inte verkar få äta för honom är Voxra och Valdoxan, både jag och Mynklo vet att mitt välbefinnande blir mycket högre när medicinen intas, just därför måste jag stoppas.

Det är likadant inom många andra områden, men just nu är det medicinen som strular för mig igen. Nackdelen är att när jag inte äter min medicin, efter ett par dagar blir jag lite lullig i huvudet och det tycker jag inte om alls.

Jag vill fungera

Tycker det är otroligt jobbigt att vara i det läge som jag är när jag låter någon annan styra över mig. Jag vill bli starkare och bättre, vill kunna prestera mera.

Jag håller på och skriver på ett nytt kapitel i Mynklo serien just nu, ”Du är ett monster” heter det. Inom några dagar kommer det bli publicerat och jag hoppas att du kommer gilla det.

Nu ska jag ta en Valdoxan, eller försöka iaf.