Social fobi och ADHD – ingen bra kombination på bröllop

Svårt att välja ord

Att ha ADHD är ingenting speciellt enligt många, jag kan hålla med till viss del – men det är ju bara för att jag inte vet något annat.

Men att ha TourettesADHD och social fobi är ingen rolig kombination när man ska på ett stort bröllop med massvis av människor. Ingen var otrevlig igår, alla var verkligen toppen, kände mig välkommen och väl mottagen. Ändå skrek jag inom mig och var tvungen att vänta tills rätt känsla hade landat innan jag tex kunde gå in till festlokalen.

Väl därinne fanns det ett mingelrum, mingel är inget som passar mig, att välja ut någon främling och småprata om något fungerar inte för mig. Tack och lov utstrålade jag nog inte “kom och prata med mig” vilket resulterade i att jag fick det ganska lugnt ändå.

Magont och rastlöshet av rang

Min mage började göra ont redan 3-4 dagar innan bröllopet, det blev inte bättre heller. Inte förrens jag kom hem på kvällen, till lugnet där jag mår bäst.

Det var väldigt mycket skrik och gap igår, det förstår jag. Problemet är att ljud är extra jobbigt för mig vissa dagar, tappar fokus helt och hållet då. Ser saker som i en gammal “super 8″ film och allt flimmrar framför ögonen på mig.

Diskreta försök till att dölja mitt sätt

Jag kan inte sitta stilla, det går inte. Mina ben hoppar upp och ner konstant, sitter jag vid ett bord börjar bordet skaka. Därför brukar jag alltid skjuta stolen en bit ifrån bordet för att kunna få “spelrum” – små små huvudvridningar och mycket trummande med händerna fick mig att se ut som en riktig metaltrummis. Vet dock inte hur passande det är på en bröllopsfest.

I det stora hela

Gick dagen/kvällen riktigt bra, fick inte allt för många “dippar” utan jag höll mig flytandes hela tiden i stort sett. Det kändes väldigt bra när jag kom hem och kunde tänka för mig själv “idag har jag presterat” – det är stort.

Jag önskar Jonathan och Caroline ett underbart liv tillsammans, tack för att jag fick vara med och fira er.