Döm inte, så blir ni inte dömda

Men vem dömer inte?

Jag tänker enbart på mig själv just nu, strävar efter att få människor att döma mindre och öka deras kunskaper om olika individer. Ändå är jag en utav dem som dömer, hur sjukt är inte det egentligen?

Vi gnäller på dem som gnäller och dömer ut dem pga att de dömer – vem är det egentligen som gör fel?

Jag skäms över vad det har blivit av mig

Att säga en sak och göra tvärtemot det man säger är något som tyvärr jag gör, i många fall. Speciellt när det handlar om andra människor. Vad jag menar med att döma dem kan vara lite åt detta hållet:

  • Du är tjock/smal/fin/ful/snygg/dum/smart

Detta är lite vad jag menar att jag gör, dömer ut alla människor på sätt och vis. Varför dömer man en snygg person då? Ganska enkelt, ofta tänker man att intelligens och utseende inte hör ihop, med andra ord: Är du snygg – då är du dum.

Feta människor är smarta, eller extra dumma? Detta är något som många tänker med, precis som de ”snygga” personerna. Men vem är egentligen snygg och vem är ful? Allt sitter ju i betraktarens ögon, och som jag alltid skriver är alla olika och tänker även olika. 

Även om jag inte dömer människor som har funktionsnedsättningar dömer jag ändå andra människor. Hur kan jag gnälla på dem som dömer om jag själv gör likadant? Jag skäms över detta, vill inte se ner på någon för att alla har precis samma värde. Ingen är värd mer än någon annan.

Hur ska jag göra?

Ett stort steg är att erkänna att man gör det, behöver inte vara till någon annan utan enbart för dig själv. Börja därefter att bearbeta detta, när din tanke kommer börja då argumentera med dig själv.

Försök att se personen bakom, inte det yttre. Utseendet på en person har ju ändå ingen betydelse. Jag vill acceptera alla och vill även bli accepterad utav andra.

Erkännande: Jag är dömande och svag – men vill bättra mig.