Förstår funktionsnedsatta varandra bättre?

En tanke som har slagit mig är att många säger ”Jag förstår dig” och ”jag känner igen mig” när det handlar om funktionsnedsättningar, även inom depressioner och liknande är det väldigt vanligt.

Men hur många förstår egentligen?

Jag kan inte förstå

En vän till mig lider utav vissa tvång som är relativt allvarliga. Ett utav dem är att hon tvättar sig, väldigt mycket. Det har gått såpass långt att hennes händer blöder och handskar är nödvändigt för henne om hon inte vill blöda ner saker och ting.

Om hon pratar med någon och denne säger att h*n förstår men utan att själv leva i problematiken, hur är det möjligt? Det finns inte en chans att någon som inte lider utav exakt samma åkommor som en annan kan förstå.

Detta kanske låter jättekonstigt, men sluta säga ”jag förstår dig” om du inte gör det. Säg inte de sakerna för att vara snäll, det är nämligen inte snällt att fara med osanning. Det som du däremot kan göra för att försöka FÅ lite mera kunskap och därmed få lite förståelse.

Det är stor skillnad på att förstå och att VILJA förstå.

Ett exempel

Om du varje morgon vaknar utav total ångest där du inget hellre vill än att slänga dig ifrån balkongen, då har du problem. Pratar du med en vän kommer denna med största sannolikhet säga ”Jag förstår dig”. Vaknar din vän varje morgon med denna ångest? Troligtvis inte.

Prova på ett par olika alternativ istället:

  • Fy vad jobbigt för dig, finns det något jag kan göra för att underlätta för dig?
  • Du kanske ska prata med någon om dina problem. Jag kan lyssna, men inte göra så mycket mera.

Problemet med att säga ”Jag förstår” om du inte gör det är att om personen i fråga har riktiga problem och du försöker ge tips och råd som du tror skulle fungera. Då kan du göra saker och ting mycket värre. Det gör dig inte till en elak människa, utan snarare till en mycket god vän då de fina vänner som finns är de som hjälper dig när du behöver hjälp.

Bara ett tips.