Hur berättar man för sina arbetskamrater om sin funktionsnedsättning?

Detta är ingen enkel sak, ofta går det smärtfritt men ibland finns det dessa personer som har en tendens av att se ner på dig och då kan en enkel sak som att berätta om sina svårigheter vara ett stort problem. Frågan är, kommer jag bli dömd eller inte?

Men i de allra flesta fall reagerar folk ganska bra.

Jag berättade om mina vokala tics

Blev lite förvånad över reaktionerna om jag ska vara ärlig. Jag hade byggt upp några olika scenarier framför mig där bland annat chefen gjorde korstecken och kastade vigvatten på mig eller där någon kontaktade en exorcist och de band fast mig vid ett bord. Detta hände inte, jag fick bra reaktioner där ett INTRESSE visade, jag blev inte dömd eller kastad till vargarna.

Förväntansångest är inget att leka med, vår fantasi kan nämligen bygga upp de mest bisarra verkligheter utan att det finns något belägg för detta.

Hur ska jag göra?

Det är väldigt enkelt och väldigt svårt på samma gång. Men om du väljer ut rätt tidpunkt och planerar i förväg vad det är du vill få fram, då kommer saker och ting fungera mycket lättare och reaktionerna blir även bättre om du inte flummar till det. Men var inte heller för allvarlig, då kanske de inte vågar prata om det med dig.

Om du känner ett behov av att berätta, gör det då. Men om det inte behövs då ska inte du behöva säga något som kan få dem att ändra uppfattning om dig vilket tyvärr kan hända.

Tänk på att även om du tror dig vara alldeles ensam har du många syskon, spelar ingen roll om det är ADHD, Tourettes eller Asperger eller vad det än må vara. Ensam är det sista du kommer att vara, du måste bara se dig omkring. Vi finns överallt!