Ansvar får du inte, du tar det

En mycket vis man sa till mig för ett tag sen att man  inte får ansvar utan att man tar det. Det är väldigt sant, för tänk efter. Om du aldrig någonsin tar för dig på ditt arbete te.x, då kommer du heller aldrig att ta dig framåt.

Du kommer snarare att stå och trampa vatten och sjunker tillslut. Det är likadant när det handlar om NPF eller egentligen funktionsnedsättningar rakt av. Om du själv inte tar ansvar för de handlingar som du gör, då kommer det sluta med att du blir stämplad. Det är inte vad tanken är, eller hur? Ingen av oss vill bli behandlad som om vi är hjälplösa, därför måste vi kämpa lite hårdare för att visa att en stämpel går att tvätta bort.

Vi måste kämpa hårdare än andra

Det är fakta, att kämpa hårdare är någonting som är jobbigt då vissa moment som är självklara för andra inte går att göra utan vissa ritualer. Det är ingenting som är skamligt, snarare tvärtom.

Att vi som är ”annorlunda” visar att funktionen hos oss ändå är lika bra (eller bättre) än hos de andra, då kommer även fördomarna förhoppningsvis även att minska. Räkna med att du får ta lite extra mycket skit, men det gör ingenting. Du är stark nog att klara av det och när du fixar dina uppgifter med ett glatt humör, då kommer det ansvar som du förtjänar till dig.

Backa inte för en utmaning, vi behöver dem.