Det gör mindre ont i hjärtat nu – Men jag saknar dig ändå

Jag tror att jag äntligen har lyckats börja bearbeta att Cocos inte finns längre. Det gör otroligt ont varje eviga dag, men det känns ändå mera som att jag accepterar och försöker gå vidare ifrån detta. Hon slipper ju lida och det är ju vad som räknas.

Jag var vid hennes grav häromdagen vilket kändes som något nödvändigt då leken ”syns inte finns inte” har blivit lekt lite för mycket det senaste. Förr eller senare måste man ju i vilket fall som helst acceptera att saker och ting förändras. Det behöver inte betyda någonting negativt, tvärtom egentligen. Man lär sig uppskatta det man har mer när man inser att det på väldigt kort tid kan förändras och tas ifrån en.

Våran nya vän

Jag har haft lite svårt att acceptera Phoenix, inte riktat mot henne utan snarare det att jag förträngt Cocos. Men nu när jag har börjat komma längre i fighten har jag märkt att lilla valpen faktiskt är en riktig lite pärla.

Kolla bara bilden, hon är helt oemotståndlig och smälter vilket hjärta som helst. Även mitt, jag är ändå hård som sten och visar inte känslor mer än nödvändigt. Men som jag har sagt flera gånger tidigare, en hund är ett lyckopiller på fyra ben.

Jag vågar tycka om dig nu Phoenix

Jag har vågat öppna mitt hjärta!