Hoppas denna dagen blir bättre än gårdagen

Det är riktigt jobbigt med de dagar när man verkligen inte kan känna någon som helst glädje. Igår var ytterligare en utav de dagar då jag inget hellre ville än att krypa in under något mossigt och äckligt och bara vara där tills något som kanske skulle locka mig därifrån kom fram.

Det var väl egentligen den anledningen till att det inte blev ett intensivt bloggande då, hade verkligen ingen motivation till att göra någonting. Min arbetsdag var rätt bra då jag 80% utav dagen var för mig själv i ett mörkt lager som jag håller på och gör iordning.

Risken är alltid hög att man smittar sin omgivning

Ofta när jag är inne i en utav mina ”dippar” brukar jag gå omkring och bara se allmänt deprimerad ut. Säger inte många ord och ler knappt ens för att vara hövlig. Det brukar ha sitt pris, när jag kommer hem är jag ofta såpass slutkörd i huvudet efter att ha gjort någonting istället för att gömma mig under en sten och bara va. Då brukar irritationen komma fram och den brukar vara lättantändlig vilket medför att diverse vuxna i hushållet kan få sin stubin avkortad relativt snabbt.

Finns det något man kan göra?

Jag vet att det är en omöjlighet att hela tiden gå omkring och vara glad, (jag är oftast en person som skrattar och skämtar hela tiden) men folk i min omgivning verkar inte riktigt förstå att man kan sjunka även utan anledning.

Då är det lika bra att man informerar de man träffar mest att dessa perioder förekommer och att det inte har någon egentlig anledning vid de allra flesta fall. Då brukar en helt annan förståelse träda fram. Om inte, då kan du inte göra speciellt mycket åt det ändå.