Hur kan man acceptera att medicinering är ett nödvändigt ont?

Jag tillhör den skara som helst inte äter några mediciner, det brukar få gå ganska långt innan jag ens tar Alvedon  Ändå äter jag mediciner, varje dag som får mig att må bättre. Det är en lite jobbig situation då jag vet att utan de mediciner som förtärs dagligen kan jag bli lite jobbig.

Hur kan man acceptera att medicinering är ett nödvändigt ont?

Jag försöker att inte se detta som mediciner utan snarare som någonting som behövs för att få igång min vardag. Med dessa håller jag mig lugnare, har lättare att sova och de gör mig även gladare.

 

 

Hur kan man acceptera att medicinering är ett nödvändigt ont?

Om man väger fördelar mot nackdelar vinner det förstnämnda en enkel seger då jag äntligen efter flera år med mängder av olika mediciner hittat rätt. Noll biverkningar, vilket känns underbart då flera år utav annan medicinering fick mig i ordentligt dåligt skick.

Det är inte skamligt att knapra piller

Jag har efter flera år insett att det inte finns någon skam i att göra vad som krävs för att få må bättre, även om jag ibland tycker att många äter värktabletter och sådant i onödan, det är bättre att ta dem om ett riktigt behov finns, inte bara för att man kan.

Det som är viktigt är att man undviker det farligaste av allt om man ska påbörja en medicinering. Vad du än gör, googla inte recensioner på din medicin. 9 gånger utav 10 är det enbart negativa kommentarer som du inte bör läsa då risken är stor att du börja leta efter fel.

Lyssna inte på de andra, det är bättre att bilda en egen uppfattning om saken. Det finns en anledning till att en läkare rekommenderar en viss medicin, jag tycker att man ska höra vad läkaren säger först och främst. Sen kommer du få en egen åsikt, förhoppningsvis en positiv sådan.