Motivationsras – ingenting känns värt att göra

Att komma in i dessa motivationsras när ingenting känns värt att göra är otroligt jobbigt, samtidigt orkar man jag inte göra något åt det. Sitter här med mina läppar dragande mot golvet med lite ryckningar i ansiktet.

Det är inget speciellt jag vet, är bara en riktigt jobbig känsla att behöva gå igenom detta igen och igen. Förstår inte varför det ska  vara på detta viset. Antar att det är precis som för alla andra, perioder man måste genomlida – Om man inte känner sorg och låga perioder är det ju svårt att känna glädje för de bättre delarna.

Jag har väldigt svårt att lita på mig själv just nu, har säkert 5 riktigt bra inlägg som är färdigskrivna som bara väntar på att få se dagens ljus, men jag vågar inte riktigt lägga ut dem. Tänk om de inte är bra utan att jag bara inbillar mig.

Nu får jag skärpa mig

Jag skriver varje dag, självklart är det tillåtet att inte alltid känna sig på topp. Jag jobbar på det i alla fall. Det vänder snart, gör alltid det och då blir det bättre.  Viljan finns, någonstans. Det gäller bara att hitta den.