När balansen känns som störst kommer ett gäng tyskar och förstör allting

Ofta när man har varit ur balans känns styrkan riktigt rejäl vid återkomsten utav det som saknades i svackan. Detta är även fallet för mig och mina vänner som är bevandrade i många illavarslande syndrom, ett utav dem kallas verkligheten.

När balansen känns som störst kommer ett gäng tyskar och förstör allting

Jag har haft en svacka där min kraft har varit tom och mitt intresse för omgivningen har varit obefintligt, dessa perioder brukar vara ca en vecka för att sedan vända och bli mera positiv.

Idag kändes allt topp trimmat, som att jag var herren på täppan – Då hände det, ett litet bakslag som kan sopa undan benen på den starkaste. Min familj och jag var på besök hos min farbror, vad vi inte visste innan vi våldgästade honom var att de skulle få besök utav en Tysk familj som har lite svårigheter med det Svenska språket.

Jag som är begåvad med språkkunskaper utan dess like (överdriver lite ok) brukar inte ha några större svårigheter med att hantera både engelska och Arabiska. Svenska är givetvis medräknat i detta trots att jag har en tendens av att låta väldigt konstig enligt många då min dialekt inte är rikssvensk (vilket jag tycker att den är).

När vi satt till bords och väntade på att kaffet skulle serveras öppnades dörren och dessa tre personer klampade in, det första som hände var att jag snabbt som attan smög in i ett annat rum och lämnade kvar min sambo som genast började hyperventilera, fast lite diskret då hon helst vill undvika att skilja sig ur mängden.

Flera försök blev tillslut huvudvärk och irritation

Jag lyckades inte sätta mig vid bordet igen utan satt några meter ifrån när jag lyckades vara i samma rum. Jag sa inte många ord vilket är mycket ovanligt för att vara moi, jag  pratar väldigt mycket precis som många av mina ADHD-syskon gör.

När vi skulle bege oss hemåt gick vi ut och där var min farbrors sambo, vi pratade lite med henne och jag kände hur allt bubblade inom mig. För att på ett diskret men roligt sätt kunna ventilera min känslomässiga kollaps valde jag att börja skälla som en hund, ganska högt och mer än en gång om man säger så. För att inte måla ut mig som en knäpp person måste jag tillägga att jag skällde på en annan hund och inte ut i tomma luften.

Kroppen reagerar negativt utav påtryckningar utav främlingar

Både min sambo och jag lider utav social fobi, det är väldigt jobbigt och tar på krafterna. När vi kommer till en frizon där vi kan slappna av, då kommer smärtan i både huvud och mage flygandes med hastigheter jag inte trodde var möjliga.

Vi har inte lyckats återhämta oss än trots att det var flera timmar sedan, men utav erfarenhet vet vi båda att det kommer ta flera dagar till innan någon av oss kan förmå sig att ens hälsa på hos en vän.