Reflektion över veckans samtals motgångar

Har suttit och funderat fram och tillbaka över veckan som har gått, kursen som pågick måndag till onsdag var riktigt trevlig på alla sätt och vis förutom den sociala biten. För mig alltså.

Jag sa några ord till en utav deltagarna på tisdagen tror jag sen sa jag ingenting mer alls under de dagarna hur gärna jag än ville och försökte. Det var som någon hade tagit ett tag om mina stämband och hindrade mig ifrån att få fram några ord.

Jag åt ingenting på dagarna, drack enbart vatten. Det var helt omöjligt för mig att fika eller äta vilket gjorde mig otroligt frustrerad, fördelen var att jag ändå inte kände några hungerkänslor.

Kursen är otroligt intressant och min kunskap ökar rejält men den sociala biten fungerar verkligen inte. Alla som har träffat mig vet att det inte är många tysta stunder när jag är i närheten, just därför är detta väldigt svårt att acceptera.

Frustration och irritation känner jag gentemot mig själv men tänker inte ge upp. 10-11 dec är den avslutande delen på kursen och då tänker jag göra slag i saken, både kaffe och samtal.