Är man sin diagnos eller finns det något annat under ytan?

Hur kommer det sig egentligen att man i andras ögon många gånger är den diagnos man har? Det är en tanke som har slagit mig många gånger och även flera utav er som läser har jag fått höra.

Det är väldigt intressant att vi i dagens samhälle blir dömda utav andra enbart för att vi har några extra bokstäver. Det är lite komiskt egentligen att det fortfarande ses som någonting negativt att ha en funktionsnedsättning. Jag har skrivit många gånger innan om att alla är olika och att alla har fördelar, vi med ADHD har många.

Tänk dig en person med tourettes, vi brukar enbart sitta och skrika och bonka huvudet rakt in i väggen flera gånger per timma om man skulle tro på allt snack som går ”på stan”. Det är otroligt fel på väldigt många sätt.

Är man sin diagnos eller finns det något annat under ytan?

Klart man inte är, de allra flesta reagerar inte på dig förren de får reda på att du har en diagnos. Tänk själv, hur många personer träffar du som har tics och diverse saker som kan ses som udda? Det är betydligt oftare än du kanske tror om du tänker efter.

Reagerar du på dem? Troligtvis itne. Om personen ifråga däremot sa ”Hej jag heter Samuel och jag är Tourettes positiv” – Då skulle dina tankar sätta igång och genast bli dömande.

Är det verkligen någon skillnad på en person som har en funktionsnedsättning eller inte? Självklart är det skillnader, men spelar det någon roll om du ändå inte vet om dem?