Extrem musik, extrema människor, extremt trevligt

Att åka på festivaler och liknande har aldrig varit min grej, mängden folk som brukar vara på de tillställningarna brukar allt för ofta vara väldigt många fler än vad min toleransnivå skulle klara av.

Just därför är jag glad att min favorit genre inom musik är metal, ganska brutal sådan. Fördelen är att många utav de banden jag lyssnar på har en fanskara på väldigt få personer, alltså extremt små band som spelar extrem musik.

Igår bar det av till ”Metal Night” i Alingsås, stressen innan var given och förväntningarna inför kvällen var givetvis hemska. Men allt gick bra, trots att det började gå runt lite i mitt huvud av ljudet. Min ljudkänslighet har blivit lite värre tyvärr.

Träffade många personer som har varit borta ifrån mitt liv allt för länge vilket märktes är jag började prata med dem. Blev väldigt svårt att få fram ord utan att låta som en otroligt dålig skådespelare.

Kom hem runt 1 på natten vilket är ganska lagom, men uppe i varv som jag var kom jag inte i säng förren 05:30 vilket bidrar till en berusande känsla just nu.

En dröm som jag har

Är att få se bandet som ligger på plats #2 i mitt liv ”Iron Maiden”, tyvärr spelar de på allt för stora ställen och jag vet inte om jag skulle klara av att genomföra ett besök på ”Friends Arena” eller ”Malmö Stadion” nästa år. Det känns jobbigt då jag har lyssnar på dem sedan jag var väldigt ung.

Jag antar att man inte kan gräva ner sig när det ”bara handlar om musik”, men ändå svider det.