Fröken bruk, jag har lämnat dig

Att sitta på kanten och dingla med benen samtidigt som något annat styr och ställer och har en total kontroll över dig. Styr dig med en järnhand och pratar till dig med en röst som fryser ditt inre till is.

Dina läppar snörpas ihop till något som kan liknas med stora russin, känslan av hjälplöshet och avslut är allt som finns i din närhet när du faller bakåt i slowmotion. Kroppen domnar och du kan inte röra dig samtidigt som tankarna är mer klara och tydliga än på flera år.

En hackig super8

Flimmer, eko och ensamhet. Sitter i ett rum med minst 2 personer till de ser mig inte. Mina övermänskliga försök att resa mig när halva kroppen är förgylld i bly får min kropp att känna sig som en mask, bränd av en tändsticka när den ligger och smälter och skriker ljudlösa skrik.

En best uppenbarar sig framför mig, tar tag i in arm och lägger mig i en säng i ett annat rum där taket är 30 cm ovanför mig och möjligheten att resa sig är noll.

Otydligt prat, höga skratt och ett rum fyllt utav demoner som förvägrar mig sömnen och plågar mig timma efter timma utan den minsta möjlighet att ta sig därifrån.

Sluta plåga mig, lämna min kropp. Jag orkar inte mer, kan du inte ens unna mig sömnen om bara för en minut? Lämna tillbaka min ångest så att jag kan få känna något.

Kära vita pulver

När du äntligen lämnade min kropp lovade jag mig att aldrig mera närma mig dig. Hur kommer det sig då att du finns kvar i mitt huvud?

Kan du inte låta mig få vara efter alla dessa år? Jag vill inte ha med dig att göra mera.

Du har skickat personer till mig som står med påsar framför mig och erbjuder mig dig igen men jag vägrar. Du finns inte mer i mitt liv, jag tackar dig för erfarenheterna du gett mig.

Du har gjort mig starkare, för nu vet jag att droger inte är lösningen.