Hur planerar man när inga planer finns? Det ultimata tipset för dig som vill lyckas

När jag är 25 finns en ring på mitt finger och minst ett barn.

Vissa planerar detta ifrån tidig ålder och fyller sina drömmar, lever därefter ett långt och toklyckligt liv som är planerat in i minsta lilla detalj.

Hur är det för andra som kanske har lite svårare med plansättning?

Om en person är över 30, har barn men lever inte det liv som h*n vill/borde men vet inte hur planeringen för att ta sig dit ska gå till. Hur gör man då?

  • Är det dags att gå till en rådgivare?
  • Ringa till en spåkärring hotline?
  • Lägga ut en facebook status där man frågar sina vänner?

Nej, det är helt fel. Man kan bara göra på ett enda sätt och det är att lyssna på farbror barbro:

”Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.”

Med lite modifikation i citatet blir det lite annorlunda.

Det finns inga genvägar till det perfekta livet.

Med risk för låta lite klyschig, Rom byggdes inte på en dag. Det tar tid, just detta har många problem med. Det stressas för mycket.

Om du har tålamod och ger det hela lite tid, då är chansen väldigt mycket större med ett lyckat resultat.

I flera år skrek jag av smärta

Det gjorde otroligt ont att vara ensam, om jag hade vetat vad som skulle hända längre fram då skulle saker blivit mycket lättare. Men då hade jag inte fått det jag behövde, tid att finna mig själv och åtgärda de brister och fel som fanns i mitt liv som gjorde att jag var ensam.

Jag är otroligt lyckligt lottad som har en fantastisk sambo och en underbar dotter, två jättefina hundar, till och med en bil. För några år sedan var detta helt främmande för mig, men inte längre.

Tålamod är som bekant fiskarens bästa vän, men jag hatar att fiska. Går mycket hellre till ICA och köpter en fisk. Det var mitt resonemang i många år.

Jag kan än idag inte förstå att min familj verkligen är MIN, jag fick dem i precis rätt tid. Det finns någon för alla.