Ingen E-type, men maten var god ändå – Nu är det bara vila kvar denna helgen

Jag blev lite besviken, hade hoppats på att E-type skulle stå utanför Max och bonka på dörren hungrig som en tok. Men icke sa nicke. Jag köpte mig en hamburgare ändå, den var inte allt för äcklig måste jag medge.

Drive in är perfekt för oss med social fobi, alldeles lagom kontakt med folk. Stressen blir inte speciellt hög och då mår en stressad person som jag mycket bättre. Är däremot väldigt jobbigt att vara såpass låst att sociala situationer suger musten ur en.

Dags att försöka ta tag i den sociala fobin igen

Jag måste verkligen ta tag i detta, att få bort denna blockering. Lyckas jag inte kan några utav mina projekt totalfloppa, vill inte det.

Allt jag vill är egentligen att bara lyckas med någonting och få ett bra liv med min familj. Vi lyckas med att älska varandra, njuter av varandras sällskap hela tiden och efter snart 7 år med min sambo är jag fortfarande nykär.

En natt kvar i den sköna sängen

Nu har jag bara en natt kvar i vår sköna säng, för imorgon kommer jag att sova i soffan igen. Det har blivit som ett tvång där jag inte ens orkar försöka hindra mig själv att ligga där. Motståndet är för kraftigt och jag vet att det inte går i dagsläget när min egen kraft är i bottläge.

Jag ligger i soffan med kläder på mig, en röst inom mig säger i princip att jag inte förtjänar att ha på mig enbart en t-shirt som jag brukar ha på nätterna. Byxor, strumpor, t-shirt och tröja. Det måste jag ha på mig, varje natt. Men bara i soffan.

Antar att jag har gjort något dumt, eftersom min egen kropp säger åt mig att jag inte förtjänar att sova bekvämt. Jag tar mitt straff, det är ändå milt mot vad straffen tidigare har varit.