Lämnad ensam efter flera år utav stöd – Hur ska jag klara det?

Målet med terapi är att man ska kunna klara sig på egen hand, att få ett annat tankesätt och förändra det negativa till något positivt. Att ha en positiv inställning till sessionerna och även efter är något som bör finnas om man vill uppnå bästa möjliga resultat.

Frågan är – Hur gör jag när min terapi är slut?

Jag har under ett par års tid gått i terapi hos en riktigt duktig läkare som har hjälpt mig oerhört mycket. Det som är lite skrämmande är att jag enbart har två tillfällen kvar att träffa henne och sedan ”står jag ensam kvar” – Hur ska detta gå?

Att ha fått hjälp och stöd är något jag värdesätter och är mycket tacksam för. Men jag är ändå orolig, hur ska detta gå?

Nu kommer jag upprepa mig igen, hur ska detta gå?

Jag har blivit förberedd i två år

Under de två år som jag gått hos henne har mitt liv förändrats väldigt mycket. Jag har bland annat fått lära mig att mycket utav det som händer inte är mitt egna fel utan en del utav mina diagnoser och problemområden.

Det är väldigt viktigt att inse, jag har tourettes och låter lite knepigt ibland. Det händer även att mina armar och ben flaxar hej vilt och sådant. Har fått lära mig att det inte är negativt, utan bara en del utav mig.

Jag vill inte gå in i detalj på vad som har sagts under de sessionerna utan väljer några istället några viktiga delar.

  • Att se självsäker ut och att vara det är två skilda saker.
  • En tanke är ofta bara en tanke.
  • Jag kvävs inte på riktigt när jag går igenom vissa dörrar.

Punkt 3, det känns som att jag kvävs när jag går igenom vissa typer utav dörrar. Får även samma känsla utav många andra saker, men känslan av det betyder inte att jag kvävs. Det går även att träna bort, jag har nästan lyckats.

har du gått i terapi? Hur gick det då för dig när du slutade?