Rädslan för andras toaletter är jobbig när min egna är försvunnen

Vi lever inte ett lyxliv, är nöjda med vad vi har. Känner inget behov av att ha massvis med lyxprylar och sådant, finns ingen mening med det.

Några utav de kraven som vi har är en toalett där vi kan känna oss trygga, de senaste åren har vi haft det.

Idag förändrades allting rejält när vårt badrum togs ifrån oss.

Stambytet som vi har fasat för har nu börjat och vårt badrum ser nu ut på detta vis. Problemen börjar direkt, pga stress blir min mage blockerad och orsakar en del smärta. Lätt att åtgärda genom att gå på en annan toalett va? För de allra flesta är det bara lite obekvämt med att gå till andra toaletter, jag klarar inte av det.

Det som orsakar en hel del problem just nu är dusch och toalettbesök. Hur ska vi nu göra? I källaren har de gjort iordning en provisorisk toalett och dusch som är till vårt förfogande i 6 veckor.

 

Denna toalett känns inte speciellt lockande, samma sak gällande duschen. Jag vet att det är oundvikligt, besök i detta hemska rum måste ske. Frågan är bara när jag ska klara av det.

Äter och dricker mindre

Om jag inte äter och dricker behöver jag inte gå på toa, inget hållbart resonemang. Däremot minskar jag på intagandet utav både vatten och mat, då behöver jag inte gå dit.

Duschen kommer jag inte ens att försöka klara av, det är bättre att lägga fokus på toaletten och sedan åka till mina föräldrar och låna deras dusch.

Totalt kaos i både huvud och lägenhet just nu, bara  6 veckor kvar.