Sista gången idag, smärtsamt som bara den – Känner mig helt tom

Lämnad ensam, efter flera år utav hjälp. Det känns otroligt jobbigt men det är faktiskt sant, när jag var klar med det förra inlägget om att jag snart inte har kvar någon läkare kände jag mig stark och relativt lyckad, men idag var det sista sessionen. Shit, poletten ramlade ner ordentligt nu. Efter att ha gått hos denna fantastiska läkare i flera år och nåt enorma framsteg står jag helt ensam.

Jag är livrädd

Men ändå inte. De åren som jag gått hos henne har varit krävande, rent outhärdliga vissa gånger men resultatet har varit helt sanslöst. Genom att få tänka på ett annat sätt, eller rättare sagt att få höra någon annans tankar och åsikter har många utav mina gamla misstag minskat, några utav dem har försvunnit helt och hållet.

Jag har fått kämpa, slita hund men det har varit värt varenda sekund. Min tid på hennes avdelning är slut, någon annan får ta min plats (någon som behöver den mer än mig) och det glädjer mig att platsen kommer fyllas snabbt.

Även fast magen gör ont och att jag kommer kurera sorgen inom mig med coca cola och godis är jag väldigt glad över att äntligen ha tagit mig hit. Det var ju ändå detta som var tanken ifrån första början, att jag ska klara av det själv.