Likblek, ångest och stillasittande

Dagen började inte bra, bilen startade inte. Batteriet var dött, inte urladdat utan stendött. Efter ett par samtal lyckades jag få skjuts till jobbet och kom bara dit 55 minuter försent. När jag var på plats kändes det helt ok, började med att göra kaffe för frukosten var på gång och det är morgonens första snusbyte och den vill man inte missa.

Efter frukost fick jag en stillasittande uppgift som tog hela dagen, det i kombination med en obeskrivlig oro gjorde att jag  satt där med ångest och illamående och tydligen var jag även likblek och såg inte allt för kry ut. Natten till idag var fullmåne och jag vet inte om det är mina varulvsgener som gör att jag inte lyckas sova de nätterna eller om jag brukar ligga vaken i sängen och känna en stark lust att yla.

Hyperventilera osynligt och gunga fram och tillbaka

Något som jag alltid gör (vilket inte är speciellt bra) är att blockera mina känslor, håller tillbaka allt förutom skratt egentligen. När jag har ångest och pulsen ligger på ravenivå visar jag inte något utåt, de som är mig närmast ser det, ingen annan.

Att vara likblek och se förkyld ut eller vad man nu ser ut som ibland är lite mera svårt att dölja, skyller jämt mitt bleka anleta på att jag är en hårdrockare eller att jag sovit dåligt. Jag måste bli bättre på att inte hålla detta inom mig, det tär nämligen väldigt mycket på mina krafter och jag vet hur de varningens tecken är, kanske därför jag inte låtsas om dem, syns de inte finns de inte.

Jag är tacksam för denna korta arbetsvecka, behöver vila upp mig.

Nu har jag varit negativ lite väl länge, snart dags att ändra på detta tycker jag. Läkartiden börjar närma sig, blir det nya piller eller kommer jag att avboka tiden? Vilket är egentligen bäst?