Skäms du för din funktionsnedsättning? Jag är stolt

Under mitt besök hos min arbetsterapeut idag pratade vi bland annat om tics, adhd och mediciner. En utan de mediciner som jag kanske ska prova kan nämligen öka min tics, hur ställer jag mig till det?

Jag gillar att ha tics – Det är roligt

Om mina tics skulle öka, det är något som jag nog egentligen inte skulle lida speciellt mycket utav då jag tycker det är rätt roande vid de allra flesta tillfällen. Det finns givetvis perioder där det är helt outhärdligt att låta och flaxa som en besatt, men det är ändå en del utav mig som jag har lärt mig att gilla och faktiskt trivas med.

Om jag inte skulle ha mina ”svårigheter” (eller gåvor om man hellre vill kalla dem det) då skulle givetvis jag inte vara den jag är. Det skulle bli mycket svårare för mig att dela med mig utav livet som funktionsnedsatt eftersom jag då inte skulle vara det.

Att ha funktionsnedsättningar är ingenting som är skamligt, varje gång jag ser en person som har tydliga tvång eller tics blir jag jätteglad, inte för att personen har tics eller tvång utan snarare för att detta inte hindrar personen från att gå och och faktiskt leva sitt liv.

Det är roligt att ha tics, faktiskt. Det är fantastiskt att sitta och titta på film och helt plötsligt tjuter jag som en nyårsraket och min arm flaxar iväg för att sedan återgå till ”normal läge” – Det är charmigt. Det har dock inte alltid varit på detta viset, det har tagit lång tid att acceptera och nu när jag äntligen är där är jag mera stolt över att ha mina svårigheter.

Skäms inte, var stolt istället. Jag är stolt över dig och att du varenda dag presterar. Även om vissa dagar kanske har mindre ”fyllning” än andra, du presterar ändå.

Tänk på det.