Depression och ångest – Typisk diagnos för väldigt kreativa människor

DSM IV - Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders

Ja, trots allt snack om att alla mår dåligt ibland finns faktiskt depression som diagnos. Jag kände innan jag får höra ifrån alla dessa skeptiker som inte verkar kunna sätta sig in i hur andra människor fungerar än de själva sätter tänderna i detta och försöker hugga mot mig. Det har hänt förut och det lär ju hända igen.

Att leva med bland annat ångest och depression är ingen vardagsmat, det vet vi som är där just nu och kämpar stenhårt varenda eviga dag. Det börjar för många redan när man ska gå ur sängen efter en natt fylld utav ångest.

Jag litar på DSM-IV, faktiskt. Just DSM IV har tagit flertalet år att ta fram och de kriterier som behöver fyllas för att kunna få en diagnos med ångest och depression är betydligt mer avancerad än vår shoppinglista till ICA. Jag ska förklara ”Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” ingående om ett par dagar.

Depression och ångest – Typisk diagnos för väldigt kreativa människor

Många kreativa människor lider ofta utav depressioner och hamnar i ångesttillstånd, ofta efter en period som kan vara lite manisk. Det kan vara en journalist som jobbar på sitt kontor och klämmer ur sig 10 000 ord på en sittning för att sedan bli sängliggandes med ångest och gråtattacker i flera dagar.

En manisk period kräver väldigt mycket kraft, tänk själv, klockan är 23:00 och du är på väg att lägga dig. Ett infall gör att du börjar städa huset/lägenheten och du eftersöker känslan av fullkomlighet som kommer efteråt. Problemet är att du är perfektion och blir inte färdig. Klockan hinner bli 7 på morgonen och du åker till jobbet. När du sedan kommer hem full utav energi fortsätter du med ditt städuppdrag fram till sena natten då du går och lägger dig.

Du kommer då på att tvätten ska vikas, diskstället tömmas och räkningarna betalas osv…  Det slutar med att du får en timmas sömn den natten. Du hittar hela tiden nya ”projekt” som du jobbar med och det kan hålla på ett par veckor. Sen tar det slut, du kommer till ditt ”normala” tillstånd och klarar inte ens av att borsta tänderna.

Du blir deprimerad, låg och tampas med dina inre demoner som du har lyckats hålla undan under din maniska period där du var starkare än hulken.

Jag är inte bipolär (vad jag vet) men hamnar i maniska/depressiva perioder. Jag tror inte att man måste vara bipolär för att vara manisk. Det är nog betydligt värre för dem än för ”oss”. Men vad vet jag!

Känner du igen dig i detta?

Jag har varit där många gånger och fasar för nästa tur dit.

Hur är det för dig? Är du en kreativ person som lider utav depression och ångest?