Som vatten ur ett berg sipprar känslorna ur mig

Som vatten ur ett berg sipprar känslorna ur mig

Känslan jag har just nu är lite olustig, vet inte riktigt vad det är som bubblar inom mig och varför mina känslor reagerar som de gör. Jag tror att fredagens bravader har kommit ikapp mig och mina försök till att blockera känslorna nu enbart är ett försök.

Jag har alltid haft problem med sociala sammanhang, det spelar ingen roll vad det handlar om egentligen, det suger bara musten ur mig. Jag blir helt matt utav något som i andras ögon är rutin och går därefter på just rutin.

Som vatten ur ett berg sipprar känslorna ur mig

Känslorna började bli lite väl överväldigande, var tvungen att dra igång spotify och någon riktigt bra musik för att sedan gå ut på en halvlång promenad, ville helst bara springa och skrika men valde att stänga min vinterjacka och gå i hastigt tempo istället.

Under promenaden genomgick jag säkert ett tiotal olika former utav förändringar i känslolivet, från att känna mig glad till att nästan gråta. Gick med tårar i ögonen samtidigt som jag log och var förbannad,  ville inget hellre än att göra en ”Forrest gump” och bara springa, ville verkligen bara springa.

Att få utlopp för känslorna genom att antingen skrika, gråta eller möjligtvis skalla en lyktstolpe. Det sistnämnda vore väl lite väl drastiskt då jag tenderar att göra saker med en viss överdrift vilket brukar resultera i diverse skrapsår och bulor. Tack och lov har jag lärt mig sikta, det blir alltid ”i mitten” för då är jämnvikten inte lika viktig.

Händelserik vecka framför mig

Jag har otroligt mycket framför mig, denna vecka blir en riktig utmaning på många sätt och efter lång tid kan det faktiskt vara veckan som ger resultat utav allt mitt arbete, det kan faktiskt vara målgång. Kan inte riktigt fatta att jag nästan nått dit.