Frustrationen som uppstår när något oväntat händer

Frustrationen som uppstår, det har man väl hört någon säga flera gånger.

Jag är en mycket blyg person, det märks dock inte alltid eftersom min käft tenderar att gå på högvarv (precis som resten utav mig) hela tiden. Ibland kommer det dock ett litet hinder i vägen och då knyts jag ihop till en blyg obetydlig pryl som varken vet ut eller in.

Frustrationen som uppstår när något oväntat händer

Häromdagen när jag var på mitt favorit konditori Rammefors träffade jag min brorsdotter och hennes äkta hälft. Det var ett tag sedan jag träffade dem och även fast jag vet att de bor nära Rammefors blev jag väldigt obekväm och visste inte hur jag skulle bete mig.

Det var som att jag träffade dem för första gången, ungefär som när en dörrförsäljare ringer på och ska sälja en helt ofattbart unik och fantastisk brevsprätt. Det blir alltså lite krystat.

Där står jag och försöker sälja in mig själv för ett möjligt fikabesök hos dem i framtiden, Sara som hon heter tittade artigt på mig och sa självklart. Skeptiker som jag är kändes tvånget att analysera situationen och när det där obekväma i hennes ögon visade sig tänkte jag att nu är det kört.

Jag kommer aldrig mer att få träffa min älskade brorsdotter, känns det som. Allt bara för att jag inte var beredd när de gick in i butiken.

Frustrationen och magknipet ökade, som vanligt och ytterligare en fjäder i hatten för misslyckande med att hantera situationer med människor inblandade. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, sådana som moi ska egentligen sitta instängda i en liten grotta någonstans och sortera muttrar, utan att träffa några människor överhuvudtaget.

Då kanske frustrationen kommer mera sällan och inte varje dag som den gör nu.

Suck, en kurs i att hantera människor. Finns det?