Obehag och ångest

Obehag, skit och ångest.

Det är i stort sett allt jag har känt den senaste veckan.

Förstår inte varför denna ångest och detta obehag alltid ska finnas inom mig.

Kan det finnas en enkel lösning bakom detta? Mår jag för bra?

Hela livet har obehag funnits där

I hela mitt liv, eller rättare sagt ifrån 8 års ålder har detta förföljt mig. Att ha detta krypande inom mig som totalt förgör all tillstymmelse till positivitet inom mig.

Att ha gått omkring och sett deprimerad ut hela livet, förutom då jag har ”dampat loss” (vilket var ofta)  som iofs har gett mig ännu mera ångest efteråt.

Det där med att förtränga, trycka bort det obehag som finns på insidan är något som jag och många andra tampas med dagligen.

Ibland går det helt enkelt inte att dölja.

Många får utlopp genom självskadebeteende i olika former, allt ifrån att skära sig till att äta lite för mycket godis eller att ta droger i olika former.

Det jag och många andra får tillbaka efter att vi skadat oss själva är förutom att obehag och ångest kommer tillbaka i starkare form är att även skammen lägger sig över oss.

  • Obehag
  • Ångest

Blir lätt

  • Obehag
  • Ångest
  • Skam

När skammen kommer in i leken, då blir det riktigt jobbigt. Speciellt när man belönar sig själv med den.

Du känner att den enda belöning du förtjänar är skam och ökat obehag och då blir det en ond circel.

Att ta sig ifrån det som skadar dig när det har vänts till någonting positivt är ännu svårare.

Obehag och ångest är inte skamligt

Det finns ingen skam i att leva med ångest, det som är skamligt är den brist utan förståelse som finns hos andra.

Du söker inte uppmärksamhet när du har ångest, vad andra än säger.

Sök hjälp, du behöver inte stå själv.