Kalas – Då kommer stressen

Nu är det dags för kalas, en god vän till mig fyller år, igen. Det räckte tydligen inte med förra året.

Saken är den att kalas alltid har fått mig att genomgå olika faster utav magknip, idag har den dock uteblivit och blivit ersatt utav trötthet.

Kalas och social fobi

Att leva med social fobi är ingen höjdare, men som med allt annat vänjer man sig och med några års erfarenhet bygger man upp ett försvar som är otroligt effektivt. En stund.

Det kanske  vore läge att göra en SORK,  orkar inte nu. Är helt slut.

Tack och lov åker jag med en vän, slipper köra. Då minskar en del utav stressen tack och lov.

Jag brukar gå emot min sociala fobi lite då och då. Nu blir det två gånger på relativt kort tid.

Har jag hunnit återhämta mig?

Två dagar i rad med kalas, veckan innan det fest hos en arbetskamrat.

Många förstår inte hur slagen i backen man blir utav att gå emot social fobi, även om det handlar om att gå på en trevlig tillställning som ett kalas.

Kalas = tårta, nästan alltid och tårta är något som aldrig är fel.

Det blir någon form utav sorgarbete, alltså kunna sitta och moffa tillsammans med andra personer som inte dömer ut dig för att du tuggar i dig en extra kaka.

 Varför måste man bli utmattad utav att göra ”vanliga saker”

Det är frustrerande, viljan finns där men orken existerar inte.

Att bli utmattad och nästan somna sittande efter en fantastisk natt där man vaknar helt utsövd är helt sjukt.

Förstår inte varför man ska bli sådan!

Jag ska SORKa till detta imorgon tror jag, kanske kan bli lättare för mig att hantera detta då. Vore riktigt härligt att kunna gå på kalas någon gång utan att bli totalt sänkt

Nu ska jag ta min halsbränna och sätta mig i soffan, det blir någon form utav powernap inan vi åker.