Tiden räcker inte till

En klassiker, tiden räcker inte till. Det har man hört under alla år, tiden går fort osv.

Det är först nu som jag har märkt av att det faktiskt stämmer, det rullar ju faktiskt på relativt snabbt med allt.

Därför valde jag att lägga fokuset på famljen i helgen, inget bloggande eller arbete överhuvudtaget. Det kändes som att det var välkommet att vara ”fri”.

Tiden fram tills andra barnet

5é mars är dagen då vårt andra barn anländer om man ska tro ultraljudet och deras uträkning.

Nu har vi massvis med förberedelser inför detta, även inför flytten som bär av i Januari.

Nytt tic – kändes spännande

Jag lever med konstant oro och stress, det vet jag om sedan tidig ålder.

Det som stressar är inte arbete eller något sådant, utan det är en inre stress som totalt knäcker en.

Att inte kunna sätta fingret på vad det är som driver mig till totalt vansinne inombords är frustrerande, men en vanesak precis som med tics.

Mitt nya tic är intressant, en relativt hård nick (ungefär som goddag herrn du vet när man lyfter på hatten) i kombination med att jag blundar hårt.

Detta syns troligtvis inte, men eftersom jag fnyser och låter som en groda kanske jag märks ändå. Fast det spelar ingen roll, den tiden är förbi då jag orkade bry mig.

Det finns mycket annat som jag hellre lägger ner energi på än att försöka dölja fullt ut den jag är.

ADHD - Tiden räcker inte till

Jag låter, gungar, tar mycket plats och stör väldigt mycket samtidigt som denna 110kg klump som är jag inte märks av överhuvudtaget.

Att vara en person som lever med ADHD, tourettes syndrom, ocd, depressioner och lite allt möjligt är frustrerande. Speciellt nu när jag vet att tiden är knapp, snart har jag två barn att ta hand om och väldigt många projekt som måste bli färdiga.

Det kommer att lösa sig, måste inse det.