Ibland mår jag bra

Ibland mår jag bra, ibland mår jag mindre bra.

Just nu är jag inne i en period som går under kategorin mindre bra vilket suger något hejdlöst. Vad är det då som triggar detta måendet? Till viss del vet jag, då mitt hjärta krossades förra året.

En annan faktor är Mynklo Martinsson som är aktiv och har varit det i hela mitt liv, vissa perioder håller han sig lugn men oftast inte. Däremot kan nivåerna han attackerar på vara väldigt varierande.

Ibland mår jag bra

Jag vet att det låter ofattbart negativt att jag skriver det, men negativ försöker jag inte vara just nu utan snarare realist. Jag har levt med depressioner och ångest hela mitt liv och det är en del av min vardag.

Försöker hela tiden hitta nya sätt att övervinna de attacker av ångest och oro.

Mynklo Martinsson är mitt sätt att vinna

Givetvis vet jag att det inte finns en filur på min axel som heter Mynklo Martinsson. Jag använder mig av det namnet för att enklare kunna säga åt min ångest att tagga ner, att skärpa sig. Nu använder jag inte bara namnet längre, nu har han även fått ett ansikte.

Ibland mår jag bra

Första steget till att tackla en ångestattack, eller smygande, naggande ångest är att låta den ha sin gång. Du vet när man säger nu kan det inte bli värre, fantastiskt. Då betyder det att det vänder och kommer bli bättre.

Det finns bara en viss mängd ångest du kan få, hur mycket är omöjligt att säga då jag inte vet allt eller är mer än en person. Det börjar närma sig 8.5 miljarder människor på vår jord. Det är 8.5 miljarder olika individer, alla är helt unika – Ganska häftigt om du tänker efter.

Alla har en Mynklo Martinsson, vissa har inte träffat honom och kan nog känna sig rätt tacksamma för det medan andra känner honom mycket väl.

Det som jag känner är viktigt är att inte dölja hur du mår. Nu menar jag inte att du ska sitta på en parkbänk och panikandas i en papperspåse, i lägen då du är på stan kanske det är bäst att ta sig hem.

Om man hela tiden döljer hur man mår, då kommer det en vacker dag explodera och då kan du inte längre dölja någonting alls. Jag jobbar på detta varje dag, men lyckas ändå inte säga till någon som frågar mig annat än ”det är alltid bra” – Det är kanske för att jag inte vill vara negativ, eller för att jag lever i någon form av förnekelse.

Antar att det handlar om små steg, får försöka säga att det är ”helt ok” imorgon istället.

Vem vet, en dag kanske jag helt enkelt kan säga att allt suger en dag utan att få ångest för det med.