Det höll inte speciellt länge detta, mina Concerta kan jag lika gärna lägga ner. Nu har Mynklo satt tänderna i mig igen och jag har inte tillräckligt med ork för att göra något åt det just nu.
Att ha denna demon inom sig är fruktansvärt, speciellt de dagar då den enda kraft som finns inom mig går åt till att hålla ett fint leende på mina läppar för att inte göra min omgivning allt för deprimerad.
Jag är ganska ledsen för detta då jag väldigt länge har längtat efter att hitta något som kan få mig mer stabil, nu finns det ingenting längre för jag orkar inte ens försöka hitta något annat.
Nu får jag helt enkelt härda ut och vänja mig vid att vara denna “mupp” som jag är och hoppas att min familj orkar med mig, det är nämligen inte alltid charmerande att ha en 110 kg klump som studsar omkring och tjuter och verkar vara besatt hela tiden i sin omgivning.
Min familj och mina vänner känner Mynklo
De vet hur han påverkar mig, tack och lov stöttar de mig fullt ut vilket jag känner en ofattbart stor tacksamhet för, de är verkligen riktiga änglar.
Jag tänker ta tag i mitt problem med Mynklo, på något sätt. Hur vet jag inte, men det ska gå och utrota denna pest ligger väldigt högt upp på mina prioriteringslista.
