Att ha låga tankar om sig själv är något som många har ibland, vissa har det hela tiden. Att ha konstanta låga tankar om sig själv kan få vilken självbild som helst att se ut som en sprucken spegel.
Det som jag skrev häromdagen:
Spegel spegel på väggen där, säg mig varför är jag såhär?
Är en tanke som upprepas väldigt ofta, det raserar alt, även om vi vissa dagar har en annan bild utav oss själva där vi kanske känner oss lite bättre te.x ”va bra jag ser ut idag” då kommer attacken att man är värdelös istället.
Det blir lite moment 22 över det hela då en god tanke hjälper till att få fram negativa medan att ha negativa tankar inte hjälper till att få några goda.
När självkänslan vacklar och din puckel på ryggen växer
Nu ser jag givetvis inte ner på någon som har en puckel på ryggen, jag använder bara det uttrycket som exempel. Du vet Quasimodo (Ringaren i Notre dame) som är utstött och någon som vissa personer har lätt att identifiera sig med.
Vi är aldrig nöjda med oss själva
Det fina folket, (de som är snygga och kan föra sig i både tal och skrift) måste vara väldigt nöjda med sig själva tror många. Det stämmer inte, vi kan ta Megan Fox som exempel.
Förstår du vart jag vill komma? Det spelar ingen roll om du är perfektion i andras ögon om du inte ser det själv. Du behöver inte ändra massa saker för att du ska se bra ut.
Det är acceptabelt att göra skönhetsoperationer om det finns en anledning bakom. Men du behöver inte göra det för den äkta skönheten kommer ändå inifrån som jag klyschigt nog faktiskt skrev.
Tänk på det, om någon ser ut som Quasimodo eller Megan Fox spelar det ingen större roll. Deras självkänsla är det nog ingen större skillnad på ändå.
Den viktiga skillnaden mellan dessa är att Quasimodo (jag vet att det är en fiktiv karaktär) blev väldigt omtyckt även fast han kanske inte är den vackraste person till utseendet.
Megan blev omtyckt efter operationerna och fick mycket flera roller. Vilket är äkta? Är det han som blev omtyckt för sitt inre, eller hon som var tvungen att modifiera sitt yttre?