2019 i backspegeln – mina upplevelser

2019 har blivit 2020

2019 var i mångt och mycket ett år som jag helst av allt skulle vilja sudda ut ifrån mitt minne. Det hände väldigt mycket negativt och enklast vore ju att helt enkelt radera.

2019 ett glädjens år

Trots att mycket negativt hände finner jag ändå tröst i de positiva händelserna som inträffade. En person finns inte längre kvar i mitt liv och flera nya har tillkommit.

Även om de personer som är “nya” för mig inte är några jag umgås med. finner jag ändå trygghet i deras närhet. Jag trivs när personer vågar munhuggas och vara lite för kaxiga. Speciellt när de har glimten i ögat och faktiskt inte är elaka utan bara sköna personer.

Framåt marsch

Sveket – Mitt hjärta krossades var lite av en känslostorm. Kände mig hjälplös och var på väg att bli uppslukad utav negativitet och sorg.

Jag har under året fått höra utav människor i min omgivning hur stark jag är. Behövde höra det för jag var på väg mot total kollaps. Ibland behöver man inse styrkan som finns på insidan. 2019 är inte året som knäckte mig – snarare tvärtom.

Det som har hjälpt mig en hel del är något som klyschmakaren Rocky Balboa sa i filmen med samma namn.

“It ain’t how hard you hit; it’s about how hard you can get hit, and keep moving forward. “

Detta är något som vi behöver ta med oss, även du. Det handlar inte om hur hårt du slår. utan hur hårt du kan bli slagen och gå vidare. Otroligt viktigt.

Glöm inte att du är starkare än du tror.

 

2020 – Glöm inte vem du är

Nu när 2019 är förbi finns det egentligen ingen anledning att älta längre. 2020 är här, jag har mycket kvar att säga och göra.

Det samma gäller dig, glöm inte vem du är. För DU är fantastisk oavsett vad andra säger, de med okunskap vandrar alltid omkring och tror. Du och jag, vi vet.

En ny kategori kommer att läggas till här på Tourettebloggen. Vad det är för något kommer du snart att få se.

Vila i frid

Jag avrundar detta inlägg med att säga vila i frid till två personer som tyvärr lämnade oss i slutet av 2019.

Sofia och Kurk, vila i frid. Vi ses igen!