Vad är det för ljud du gör?
Varför låter du sådär?
- Jag har aldrig hört dig göra det ljudet innan.
- Har nog gjort det sen jag var barn tror jag, eller iallafall länge, minns inte när jag började med det.
Ett utav mina tics är ett ljud som jag gör med munnen, lite svårt att förklara, men det finns där iaf. Inget illa ifrån personen som frågade mig, han undrade bara, men det fick mig att tänka efter. Är det bara jag som ser och hör vad jag gör?
Omedvetna beteenden
Det finns en hel del saker som jag gör omedvetet, bland annat:
- Lägger godis i par, färgordning, smak och storlek.
- Tycker det är väldigt frustrerande, irriterande och jobbigt om saker inte ligger på ett bord i “min” ordning.
- Fnyser i stort sett hela tiden.
- Har ryckningar i huvudet, dock små och inte synliga för andra, dock märker jag tydligt av dem då mitt huvud gungar åt sidorna.
Det som är intressant är att personer som man känner och har känt under hela livet. De tänker inte på vad jag gör. När jag fick mina diagnoser för ett par år sedan började jag förklara för nära vänner och familjen för att de skulle få en förklaring på hur det ligger till.
De värsta kommentarerna jag fick då var “det har du väl inte, har jag aldrig märkt” eller “Om jag går till en läkare kan jag nog minsann få någon diagnos med”. De personerna verkar tro att jag ser det som en tävling, att jag försöker hävda eller skylla ifrån mig på något.
Det stämmer inte, varför skulle jag vilja det? Finns ingen mening med att göra något sådant, jag mår ju inte bättre utav det.
Många tror att en diagnos enbart kommer att få dig att må sämre, tvärtom säger jag. Du kommer att må bättre när en förklaring till varför du har gjort dittan och dattan finns. Men välj noga vem du berättar till, även de som är nära dig kan ha otroliga föromar.
Diagnoser försämras ju äldre du blir – såhär undviker du problem
Försämrade diagnoser hos äldre
Detta är en fråga som jag har fått ställd till mig, hur är det egentligen. Blir din diagnos värre när du åldras?
Just idag tänker jag lägga fokus på ett par funktionsnedsättningar, inte alla eftersom det kan vara väldigt olika.
De områden som jag fokuserar på idag är:
- ADHD
- Bipolär
ADHD växer bort i många fall, men hos oss som fortfarande har dessa bekymmer kan problemen bli svårare att hantera vid vuxen ålder om inte hjälp fås. Alla behöver dock inte någon medicin för att klara av vardagen utan fungerar i stort sett vanligt.
Det största problemet är att många döljer sina svagheter och har under livets gång fått in en rutin som skyddar och tror på därför att problemen inte är stora. Nackdelen i detta fall är att istället för ADHD-relaterade problem kan ångest och depressioner bli ett faktum då det tär väldigt mycket på en person att dölja det krig som är inuti huvudet. Just därför är det viktigt att man angriper problemområden vid tidigt ålder för att livskvaliteten inte ska försämras vid vuxen ålder.
Det är aldrig fel att be om hjälp, värre är det att dölja för omgivningen den man är och istället “spelar” en roll där man inte är bekväm.
Bipolär
Då just detta är ett område som jag inte kan kalla “mitt” är det lite svårare för mig att skriva något, dock har jag gjort lite research och tror på detta som jag funnit.
Precis som inom alla diagnosområden är det viktigt att få diagnos i ett tidigt skede för att kunna hjälpa och förhindra försämring i den mån som det går.
Problemet som finns är att om du går omedicinerad och utan hjälp kan diagnosen försämras när du blir äldre. Detta finns flera som styrker men även andra som inte köper detta argument. Medicinen kan även när du är äldre få problem med att “fästa” och kan därför i många fall verka meningslös.
Vad jag själv anser är att precis som vid ADHD spelar en bipolär ett spel eftersom det är jobbigt/pinsamt att visa sitt rätta jag inför omgivningen vilket kan resultera i djupa dippar/depressioner. Just därför är det lika viktigt att alltid visa sitt rätta jag, döljer man den verkliga sidan allt för länge blir det en stor strid inom dig själv vilket inte är nyttigt då du kan må mycket sämre utav detta.
Just därför är det viktigt att i ett tidigt skede få den hjälp som behövs, det är ju ändå för din skull. En utredning förstör inte ditt liv, den förbättrar.
Jag rör dig – du rår inte på mig
En dröm i vaket tillstånd
Du ska veta en sak lilla vän, jag tänker rubba hela din värld. Allt som händer i dig nu och förevigt är det som jag har sagt till ditt svaga anlete ska hända, du kan inte göra något åt detta.
Jag känner hur paniken i dig ökar när du inte märker skillnad på om du är vaken eller inte, när det du kallar “kupa” kommer över dig och verkligheten känns långt borta.
Är du vaken eller drömmer du? Ska du inte nypa dig i armen? Eller varför inte smeka väggen framför dig, det kan vara ett enkelt och smidigt sätt att testa, du vet ju att alla enkla utvägar är det enda som du klarar av ändå.
Jag har styrt dig i hela ditt liv, men den lilla fysiska skada jag har orsakat dig är ingenting emot det som komma skall, du har ingenting kvar.
Släpp på trycket ditt veka kryp
Ska du inte känna på väggen framför dig? Ett slag är allt som krävs – för varje droppe blod som lämnar din kropp ska jag ge dig en minut i frihet. Du förtjänar det, en droppe det är allt jag begär.
Det spelar ingen roll vad du har hört, det är inte farligt. Jag ger dig bara en chans till frihet, för du är väl tuffare än den blöta fläcken på dina byxor?
Ska du inte känna på väggen framför dig? Ett slag är allt som krävs – ett slag, vad är det du inte förstår? Ser du inte framför dig vad som finns där? En vägg, en mycket fin vägg. Det finns inget över vare sig ditt vidriga utseende eller din äckliga personlighet som gör att någon kommer sakna eller minnas dig. Gör istället något för att bli ihågkommen, sätt ditt bomärke på väggen, eller karva in mitt i din arm. Det är bara att välja.
Jag bestämmer i ditt liv
Det är vad jag säger som räknas, du rör dig på mitt bräde, inte ditt.
Nu ska jag vila i en kvart.
Att utnyttja en svag är bränsle för en stark
Detta är din enda chans att få vänner
Under en period i mitt liv, flera år sedan var jag med om en händelse som har rubbat hela mitt liv. I mångas ögon är detta ingenting – men jag gråter inombords än idag.
För en liten stund sedan satt jag och chattade med en vän som jag umgicks tidigare i mitt liv, vi pratade gamla minnen och ett utav dem kommer detta inlägg att handla om.
Jag var ensam och vek, ett riktigt vrak
Ett förhållande hade raserats, när hon försvann ifrån mig tog hon inte bara med sig mitt hjärta utan även de vänner jag hade. Ensam fanns jag kvar i min lägenhet, tom inombords och utan hopp om något.
En dag när jag kom hem såg jag att det fanns en kastrull i mitt vardagsrum med ljummet vatten i, på bordet stod det två muggar med tepåsar. Men jag såg ingen där, lägenheten var tom, trodde jag.
Efter en kvart hemma hörde jag lite fnissande i hallen under en hög med kläder som låg där, upp ur högen kom två tjejer som jag kände flyktigt ifrån skolan. De hade brutit sig in i lägenheten och gjort te.
Då jag var ensam och vek kunde jag inte ens förmå mig att fråga vad de håller på med utan gav dem istället en nyckel och sa, gå genom dörren nästa gång – det skulle jag aldrig ha gjort.
Fel inriktning på livet
Allt blev helt rubbat efter denna dag. Mycket festande med både alkohol och diverse droger var något som egentligen var vardagsmat för oss. Jag som har väldigt svårt att säga nej kunde inte ens tacka nej när droger erbjöds utan jag tog helt enkelt emot dem med ett leende.
Det var som att Mynklo hade landat på allvar
Den rösten som styrde mig sa helt enkelt till mig att du har inte råd med detta, att neka dessa fina tjejer det som får dem glada. Du ska ge för att hålla dem nöjda och sen hålla käft och le.
Detta var en utav de första gångerna som Mynklo satte tänderna i mig när det gällde droger, allt för att jag lider något fruktansvärt utav ensamhet, alla lämnar ju mig. Därför måste ju jag förändra mig, annars kommer jag stå helt ensam kvar, utan någon. Just därför utnyttjade han det enda som jag inte kan klara mig utan – någon annan i min närhet.
Ensamheten kom tillbaka
Jag levde i detta under flera månader, arbetade hela dagarna och festade på nätterna. Droger höll mig vaken på jobbet och mina “sambos” drog ner mig mer och mer hela tiden. När allt rann över var de fyra personer, inte längre två som levde på mig, men bara när de behövde något.
En dag när jag kom hem var min lägenhet helt sönderslagen, porslin fick jag skrapa ner ifrån väggarna, skiftnycklar hade slagits genom dörrar – det knastrade under mina fötter, kvar stod jag i det fördärvade hem som jag hade skapat själv genom att Mynklo styrde mig.
Tjejerna försvann, hålet i mitt inre växte och mörkret var värre än någonsin. De försvann när de hade mjölkat mig på allt de ville ha, jag kunde inte säga nej för jag var rädd att förlora dem.
Men ändå stod jag ensam kvar.
Långvarig nedstämdhet är inget värdigt liv
Depressioner försvårar livet rejält
Jag har under flera olika perioder i mitt liv drabbats utav depressioner, i mångas mått är de inte under längre perioder jag har haft dem, men för mig har det utan tvekan varit länge nog.
Jag minns en gång för flera år sedan när det var för mycket som hände, drogöverdos/inbrott/raserade förhållanden, även andra delar spelade roll. När allt rasade för mig försvann det hopp som en gång fanns inom mig, den lilla ljusstrimman som en gång fanns där slocknade.
Negativ rutin
Detta negativa ekorrhjul som jag hade fastnat i var inget annat än ett tryck som för varje dag drog mig längre och längre ner. Det fanns inget som fick mig att le, jag enbart låg i min säng och drack öl och rökade – min matrutin var ännu sämre än den är för mig idag (vilket inte är bra) – denna rutin fortsatte under ett tidsspann som jag inte kan minnas eller glömma.
Att bryta en skadlig cirkel
Är inget som är enkelt, speciellt när man är långt nere i träsket utan ett uns utav hopp. Vad händer när du enbart sjunker och sjunker? Det värsta är att du når botten där det inte finns en chans att ta sig upp igen.
Jag såg chansen att ta mig ifrån detta då ett erbjudande kom till mig. Lyckan av att ta sig ifrån träsket är helt ofattbar, tänk att känna doften av morgonen en vacker sommardag. Det är något jag vill att alla ska få möjligheten att känna, även du.
Det jag menar med detta inlägg är att om du inte vet hur du ska ta dig ur det som sliter dig itu, försök hitta en enda liten strimma utav ljud/hopp. Det är allt som krävs, för du kan ta dig upp. Depressioner försvårar livet rejält, helt klart. Men om det finns något som är starkare än alla depressioner så är det lycka.
Om du lyckas hitta 1% av hopp, ta då chansen. Hamna inte på botten, ta dig upp. Våga även be om hjälp, du behöver inte alltid vara stark – vi är enbart människor.
Hur ska man få någon att förstå?
Du är sjuk huvudet
Denna vanliga men otroligt naiva inställning är riktigt pinsam, att vägra inse att man inte är sjuk i huvudet bara för att saker och ting sker på ett annorlunda sätt än vad du gör.
- Först och främst, vad är det som ger dig rätten att döma en av dina medmänniskor? Det finns ingen som är värd mer än någon annan, även om det är lätt att tro sig själv övermänsklig och bättre än merparten av sin omgivning.
- Ord sårar även en funktionsnedsatt. Vi är inte gjorda utav sten, kunskapen om oss finns på vår insida, du behöver inte tala om vad du tror när du inte vet något alls.
- Du måste ställa frågor, annars kan du inte få några svar
Om frågor inte ställs, hur kan då ett svar ges? Du som inte vet, men kanske vill veta eller iallafall förstå. Du måste ställa de frågor du undrar över, annars kan du inte lära dig något nytt. Tänk om du är i ett förhållande med någon med en funktionsnedsättning, du tycker om personen väldigt mycket men kan inte förstå varför det blir som det blir. Då har du två alternativ, antingen fly och bli olycklig – eller lära dig om henne/honom och bli lycklig.
Det är ju svårt
Har inte alls sagt att det är enkelt, du kommer troligtvis tycka att det är något av det svåraste du gjort – jag förstår det. Men tänk efter, hur mycket är inte det värt? Att du lär dig hur en person som är annorlunda fungerar är ovärderligt – speciellt för oss som är just “en utav dem”.
Många har problem med impulser
Det kan visa sig på många olika sätt, några exempel:
- Skriker okontrollerat.
- Kastar saker i väggen.
- Känner stor osäkerhet och kan ta till okonventionella metoder under impulsen för att kolla vad som gör henne/honom osäker.
- Slår till någon i panna (det gör jag)
Detta är några få saker, det betyder dock inte att vi är onda, har bara svårigheter att kontrollera de impulser som vi får. Det känns helt rätt att göra det vi gör, sekunden senare märker vi att det kanske inte var smart, men då är det försent.
Vi kan inte skylla ifrån oss och säga “jag har problem med impulser” – det är nämligen väldigt lätt att glida på vågen “funktionsnedsatt” – men om vi nu inte ska kunna skylla på det, då kan det vara bra om du istället förstår och har överseende, det är klart att du inte behöver gilla “felen” – det räcker att du förstår och accepterar. Det är jobbigt även för oss.
Idag är det fest på jobbe
Denna dagen hinner jag inte med att skriva något mer än detta inlägg, ska ha en liten fest på jobbet vilket jag ser oerhört mycket fram emot.
Hoppas du får en go kväll.
En utav mina läsare frågar
Hur berättar man för en respektive?
En utav mina läsare kontaktade mig idag med en väldigt bra fråga, ska göra mitt absolut bästa för att svara på den.
jag funderar över de här med att vara bipolär …man gör ju ibland inte så genomtänka saker ..hur förklarar man för sin partner att det inte alltid går att döma en som en ” normal” person när man inte är det ?
Detta är ingen enkel sak
Alla människor är annorlunda, nu pratar jag inte om funktionsnedsättningar utan allmänt. Beroende på hur ens familjeförhållanden har varit bakåt och även hur de är idag spelar väldigt stor roll när det handlar om förståelse bland annat gällande bipolär, det finns ju som bekant en hel del fördomar.
Jag kan använda mig själv som exempel, min sambo läste precis frågan och hon sa att denna frågan är ställd till henne vid flertalet tillfällen. Hon svarade, man får ibland ha överseende med beteendet. Helt klart ett väldigt bra svar, men för att fördjupa lite vilket jag tror kan vara lämpligt.
Du är den du är
Även när du är i ett nytt förhållande, då är ändå samma person som du kommer att vara längre fram i den relation som är ny i dagsläget.
Ibland vill man inte berätta allt om en själv i ett tidigt skede, speciellt om det handlar om något som kan vara en svaghet i andras ögon. Man vet ju inte hur motparten reagerar.
Det som är viktigt, när du känner att du vill prata med din pojk/flickvän om detta, då kan lite kött på benen vara bra att ha. Just när det gäller bipolär ska jag skriva ihop en informationssida som du kan visa till personen i ditt förhållande. Det kan vara bra att h*n är lite påläst innan, med “grunderna” och sedan kan du gå in mera och förklara hur det är för dig.
Det är väldigt svårt
Att vara “den utsatta” eftersom vi som vuxna har kämpat ett helt liv med att försöka vara “normala” – det är väldigt svårt att svälja sin stolthet och kunna öppna sig själv, med brister och fel. Tänk dock på att du har väldigt mycket mer än bara “defekter”, våra diagnoser är enbart en del av den vi är, och eftersom personen i fråga ändå tycker om dig, då är det enklare att kunna få ett accepterande för dina goda sidor syns tydligt.
När ska man berätta?
Det är helt upp till var och en, när du känner dig redo. Tidpunkter kan jag nog hjälpa till med lite dock.
- När du är hungrig och trött – då bör du undvika att prata om något som kan stressa upp dig.
Därför bör du vara “gödd” och vid gott mod, det hela blir mycket enklare då.
Det är inte alla som kan hantera dessa saker, du som lever med det har inget val. Det har motparten. Men om h*n har valt att leva med dig och allt känns rätt. Då kan det vara bra att ta det i såpass tidigt skede som möjligt. Räkna dock inte med ett förstående direkt, det är mycket att ta in för en person som inte vet något om en funktionsnedsättning förutom ryktesvägar som kan vara otroligt missvisande.
Hoppas detta hjälpte dig lite – det finns många vägar att gå, detta är min.
Stress eller ångest
Förväntansångest
Ångest och stressrelaterade problem kan ju förekomma vid många olika tillfällen, men när det handlar om att man ska göra något och känner en press innan, är det då stress eller ångest?
I många fall kan det handla om något som kallas förväntansångest, vilket innebär att du bygger upp en bild utav vad du tror kommer att ske.
Detta är något som är väldigt vanligt då vi som lider utav social fobi har svårt att hantera vissa känslor och placeringen utav dem. Ungefär såhär:
- Kalas med 50% främlingar.
- Du tror att de kommer att klämma på dig.
- Du tror även att de kommer starta otroligt många obekväma dialoger med just dig eftersom de inte känner dig.
När det kanske ser ut såhär istället:
- Du kommer till kalaset, hälsar på folket med ett artigt nickande.
- Ingen klämmer på dig förutom kanske någons lilla 2 åring som är nyfiken av naturen.
- Eftersom 50% utav folket är nya för varandra märker de troligtvis inte av dig alls och känner nog lite stress över främlingar precis som du gör.
I detta fallet tycker jag att en S*O*R*K modell kan vara smart att använda. Om du inte känner till just SORK kan det vara lämpligt att du först läser det här.
Snabb genomgång
Eftersom du enligt sorkmodellen bygger upp två olika slut på ett scenario och även startar det på två sätt finns det alltså 4 olika slut beroende på hur du hanterar situationen. Det låter kanske avancerat, men om du provar när det handlar om något du känner press inför, då kanske resultatet förvånar dig.
Hur ser detta ut kortsiktigt och även långsiktigt beroende på om du gör eller inte gör det som krävs just då.
Man behöver inte krångla till det, jag har sett för många knepiga förklaringar på denna KBT-modellen vilket jag tycker är väldigt onödigt då vi med dessa problem har provat tillräckligt många luriga saker för att försöka lösa det som tynger oss.
Om något är för svårt, då är det ju väldigt lätt att du skjuter på inlärningen och står kvar på ruta ett hela tiden – det är inte vad SORK går ut på, det ska vara enkelt att förstå och utföra.
Slutsats
Är det stress eller ångest som strular för dig innan kalaset? Det skadar inte att rada upp situationen enligt SORK – det kanske är enklare än du tror, jag lovar dig att när du ser sakerna du har problem med ur en annan synvinkel blir det mycket enklare att hantera och förstå.
Mitt ord är din lag
När bubblan spricker är det försent
På utsidan spelar du tuff, men i ditt inre gråter du blod. Dina skådespelartalanger har ökat väldigt mycket, du är nästan trovärdig nuförtiden. Kanske dags att trappa upp mitt arbete några steg. Klarar du det? Det tror jag inte, klarar du av att motstå mig?
Hittils har jag varit fin emot dig, låtit dina spyor enbart komma upp i munnen för att du ska kunna svälja tillbaka dem – jag ger dig små gåvor hela tiden, men du verkar inte förstå vilken gåva det är att ha mig.
Att du inte lyckas inse vad du egentligen är får mig själv att vilja kräkas. Till och med jag, i min hytt känner stanken utav dig, vad är det du inte förstår?
När ska du inse vem som bestämmer?
Jag vill att du ska visa alla ditt rätta jag, finns ingen anledning att gå omkring med ett falskt flin på dina svullna läppar när du istället kan hålla dig till det du gör bäst – Kryper.
Min makt över dig är starkare än du någonsin kommer att bli.
Denna dörren du precis låste, är den låst eller har du missat något? Känn efter igen, du måste känna på dörren, dra ner handtaget. Är den låst? Kolla igen, kom igen nu – tvinga mig inte att ta fram gulp igen, du klarar inte av det två gånger samma kväll det vet du.
Varför ligger du i sängen? Dörren är kanske inte låst, du måste kolla dörren.
Dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren
dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren dörren
Jag känner ditt lidande, det göder mig – jag kommer hålla din puls hög, du får inte sova.
Du vet att jag inte ger mig, kolla dörren, mitt ord är din lag.
